Funktionshinderspolitiken 2011-2016

Sveriges regering har en plan för funktionshinderspolitiken mellan åren 2011 och 2016. Myndigheten för delaktighet har studerat den planen.

Bra och dåligt i funktionshinders-politiken

Sveriges regering har en plan för
funktionshinderspolitiken år 2011–2016.
Myndigheten för delaktighet har studerat
vad som har fungerat och inte fungerat
i planen.

Myndigheten för delaktighet förkortas MFD.

MFD:s kontroll visar att det händer mycket
bra inom funktionshinderspolitiken,
men att utvecklingen tar lång tid.

Kultur, media, it och transport är exempel
på områden med bra utveckling.
Det har ökat möjligheterna för personer
med funktionsnedsättning att delta på lika
villkor som personer utan funktionsnedsättning.
Funktionsnedsättning kan vara att en person
har svårt att se eller svårt att gå.

Men utvecklingen inom till exempel
arbetsmarknaden har varit dålig.

Kortare utbildning

Personer med funktionsnedsättning har
studerat kortare tid än personer i Sverige
utan funktionsnedsättning.

Det kan vara för att många elever med
funktionsnedsättning inte får det stöd
de behöver för att studera mer eller att
de får vänta länge på att få rätt hjälp.

Elever med funktionsnedsättning trivs
ofta sämre i skolan och det kan göra
att de inte vill studera.
Dålig tillgänglighet kan också göra
att de slutar sin utbildning.

Det gör att många elever med funktions-
nedsättning får svårt att hitta arbete.
Speciellt elever som har gått ut gymnasie-
särskolan har svårt att få jobb.

Många arbetslösa

Fler personer med funktionsnedsättning
är arbetslösa än personer utan
funktionsnedsättning.
Det verkar som det mest är personer som
har arbetat tidigare och de utan funktions-
nedsättning som får stöd och hjälp. 

Staten och kommunerna har blivit bättre
som arbetsgivare.
Men de flesta med funktionsnedsättning
är anställda i privata företag.

Ett problem på arbetsplatser är att personer
med funktionsnedsättning tycker att en del  
arbetsgivare har ett diskriminerande sätt.
Att diskriminera är att vara orättvis mot en
person och att inte ge alla samma möjligheter.

Sämre hälsa

Personer med funktionsnedsättning tycker
att de har sämre hälsa än andra.
Det kan vara för att de sportar mindre och
rör på kroppen mindre än övriga.
Det kan också bero på sämre ekonomi.

Siffror visar att personer med funktions-
nedsättning som har diabetes, bröstcancer,
hjärtinfarkt eller stroke har
en större dödlighet än övriga.

Under de senaste åren tycker personer med
funktionsnedsättning att de har fått bättre hälsa,
men vården fungerar fortfarande inte på lika
villkor för alla.

Att genomföra funktionshinderspolitiken

Mycket i funktionshinderspolitiken
åren 2011–2016 har varit bra,
men det finns en del som inte fungerar.

Det saknas bland annat en långsiktig
plan för demokrati och för vård och omsorg.
Det är viktiga områden för att personer
med funktionsnedsättning ska kunna
delta i samhället på lika villkor.

Det saknas ansvariga myndigheter inom
rättsväsende, utbildning, idrott och media.
Polis och domstolar är exempel på rättsväsende.
Tv, tidningar och internet är exempel på media.

Det behövs också mer samarbete mellan
stat, kommuner och landsting.

Barn och jämställdhet 

I planen står att det är viktigt i arbetet
att tänka på barn och på jämställdhet,
men det finns nästan inte med i
myndigheternas arbete.
Jämställdhet betyder till exempel att
kvinnor och män har lika rättigheter.

Det är inte vanligt att myndigheterna arbetar
med rättigheter som det beskrivs i FN:s
konvention för personer med
funktionsnedsättning.

FN betyder Förenta Nationerna.
En konvention är regler som flera länder
kommer överens om att de ska följa.

Svårt att mäta  

I regeringens plan för funktionshinders-
politiken finns 76 olika delmål.
Mål är vad man ska göra i framtiden.
Men det är svårt att mäta målen och
veta om de har blivit verklighet.

Senast granskad: 2016-08-18