Brister i särskilt stöd till elever

Diskussionerna som förts i medierna de senaste dagarna kring brister i det särskilda stödet till elever, bekräftar bilden som Myndigheten för delaktighet lyft i bland annat rapporten Barn äger.

Bristerna lyfts också i Diskrimineringsombudsmannens rapport Att mötas av hinder samt i Barnombudsmannens senaste årsrapport Respekt.

- I slutrapporteringen av den funktionshinderspolitiska strategin, som lämnades till regeringen i juni i år, pekar vi utifrån olika källor också på det bristande stödet för elever med särskilda behov inom grund- och gymnasieskolan, säger Malin Ekman Aldén, generaldirektör vid Myndigheten för delaktighet.

Skolverkets statistik visar bland annat på en minskning  av det särskilda stödet till enskilda elever. Minskningen kan delvis bero på den lagändring i skollagen som trädde i kraft 2014, där stödinsatser istället ska ske i form av extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning. Samtidigt visar Skolverkets statistik att elever med särskilt stöd riskerar att förlora detta i och med byte av skolenhet mellan årskurs 6 och 7.

Skolinspektionen har gjort flera granskningar genom åren. En av dessa visar att många elever får vänta länge innan de får stöd eller utreds för åtgärdsprogram. Hela 40 procent av de granskade skolorna utreder inte skyndsamt behovet av särskilt stöd eller beslutar om ett åtgärdsprogram. Detta bekräftas också i en studie från projektet Hjärnkoll som visar att barn som upplevt svårigheter redan i första klass har fått vänta många år innan de har fått det stöd de har rätt till.

- Av de som trots allt får stöd är det över lag fler pojkar än flickor, vilket gäller för samtliga stödåtgärder. Det framgår av vår jämställdhetsanalys som rör levnadsvillkor och möjlighet till delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Det finns ju dock lagar som ska följas och huvudmännen bär det ansvaret att se till att alla elever kan tillgodogöra sig undervisningen. Konsekvenserna för de barn som inte får stöd kan bli förödande och sluta i ett livslångt utanförskap, säger Malin Ekman Aldén.

Publicerad: 2016-08-26