Fattigdom och funktionsnedsättning - globala frågor

Den tredje december firade världen den internationella funktionshindersdagen. En dag för att påminna oss om att rättighetsarbetet sträcker sig långt utanför våra svenska gränser. En dag att uppmärksamma ett fantastiskt arbete världen över, men också en dag att visa på de extrema utmaningar personer med funktionsnedsättningar dagligen möter.

I år är funktionshindersdagen också en sorglig dag. Just denna dag har Bengt Lindqvist, en förgrundsfigur inom svensk och internationell funktionshinderspolitik, lämnat oss. Vi som känt honom kan minnas Bengt i många roller. Jag kommer framförallt att minnas honom i rollen som FN:s särskilda rapportör för funktionshinderfrågor. Under 1994–2002 var han och hans team globala handelsresande i funktionshindersrätt.  Jag kan utan minsta rädsla för att överdriva påstå att de förändrade världen!

Det finns många människor som lever med funktionsnedsättning. En grov uppskattning är att det rör sig om en miljard människor. Att ha en funktionsnedsättning innebär ofta att man är bland de fattigaste av fattiga. Att leva i djup fattigdom är inte bara att ha brist på resurser. Det handlar om ett liv i utanförskap med mycket små möjligheter till inflytande och förutsättningar att förändra sin situation. Att vara fattig innebär i allmänhet att i mycket liten utsträckning ha tillgång till sina mänskliga rättigheter.

Det är lätt att fastna i de hemska, kränkande bilderna när man talar om funktionsnedsättning och fattigdom. Steget från FN:s dokument till verkstad känns mycket långt. Det är långt, oändligt långt, men utvecklingen går framåt. Jag tänkte när jag googlade häromdagen att just Bengt Lindqvist måste ha varit stolt när han googlade och fick upp listan med träffar på ”internationellt, funktionsnedsättning”. Han kunde då läsa om dagens situation för människor med funktionsnedsättning i alla världens hörn, i konfliktsituationer, utifrån genusperspektiv, om barn med funktionsnedsättning och så vidare. Så såg det sannerligen inte ut när han inledde sitt uppdrag som FN-rapportör!

Klickar man på länkarna blir läsningen förstås nedslående, men situationen är kartlagd, synlig  och publicerad. Det är en viktig förutsättning för förändring.  Människor har kraft och förmåga. Även i den mest hopplösa situationen finns vilja till utveckling om man får chansen och stödet. När vi firar internationella funktionshinderdagen vill jag ha detta för ögonen.

Vi har kommit långt genom konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nu måste vi också ta ett gemensamt ansvar för att dessa rättigheter blir verklighet. Inte bara här i Sverige, utan i alla länder. Det finns många vägar. Vi laddar nu globalt inför arbetet med FN:s nya hållbarhetsmål, där rättigheter för personer med funktionsnedsättning är ett självklart perspektiv. Sverige är en stor och viktig aktör inom det internationella utvecklingssamarbetet. Om vi i det arbetet blir ännu bättre på att precisera att vårt starka MR-åtagande även rör personer med funktionsnedsättning kommer det att göra skillnad på många håll.

Sen är det som det alltid är. Om vi från början utgår från att människors behov är olika och utformar våra insatser efter den vetskapen, alltså på ett universellt sätt. Då kommer vi att på ett mycket bättre sätt inkludera alla, oavsett funktionsförmåga.

Publicerad: 2016-12-08