Tillgänglighet - det Tvärsektoriella Taket i ett T

Det går mot ett nytt år. En tid att fira framgångar, tänka efter och lova bot och bättring. Min lista med nyårslöften är så lång att jag måste ge ut den i flera band. Resultatredovisningen från förra året går däremot utmärkt att hantera i fickformat. I denna årets sista blogg tänkte jag ägna mig åt att försöka reda ut vad som är hönan och vad som är ägget för full delaktighet. En svår uppgift då ju hönor och ägg liksom förutsätter varandra.

För ett par veckor sedan genomförde vi på MFD vår årliga Delaktighetsdag. En fantastisk tillställning med så många spännande deltagare. En sak som lyftes fram som en framgångsfaktor var vikten av att inkludera tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning som en del i organisationers ledningssystem. Därför blev jag väldigt uppbragd när en god vän som arbetar inom socialtjänsten och som precis gått en utbildning i just ledningssystem meddelade att tillgänglighetsfrågorna inte hade ingått i utbudet.

Väl hemma på myndigheten kom jag i samspråk med en medarbetare kring saken. Jag rapporterade upprört om den bristfälliga utbildningen och han sa till min förvåning att det var helt rimligt att utbildningen inte hade haft funktionshinderperspektiv, barnperspektiv eller något annat perspektiv heller för den delen.

Ledningssystem, förklarade han, är en struktur för att säkerställa ett pågående förbättrings- och utvecklingsarbete. Ett ledningssystem bygger på att man tydligt beskriver mål och innehållet i de olika processer som verksamheten omfattar. Systemet syftar sedan till att vara stöd för att strukturerat följa upp tillämpning och resultat så att man kan utveckla och förändra utifrån de brister och utmaningar som upptäcks. Ledningssystemet är bara verktyget, det är processerna som det omfattar som står för innehåll.

Det är således de olika processerna som ska synliggöra och säkerställa delaktighet oavsett funktionsförmåga. Då blir förstås nästa fråga, vad krävs då för att alla de där processerna är tillgängliga och skapar förutsättning för allas delaktighet?

Så här gick diskussionen mellan mig och min medarbetare:

– Det är viktigt att skilja olika individuella stöd från det tvärsektoriella tillgänglighetsarbetet, sa min medarbetare. Du kan se det som ett T med två processer, den ena är taket och den andra är strecket.
– Men, de två spåren hänger ju verkligen ihop, sa jag. Många människor behöver både och för att kunna bli delaktiga.
– Absolut, sa min medarbetare. Men du måste förstå att de individuella stöden aldrig kan stödja bort strukturella hinder i samhället. För att de individuella stöden ska fungera och bli effektiva måste man säkerställa tillgänglighet tvärsektoriellt.

Han förklarade vidare genom att exemplifiera från skolans värld.

– Om information och läromedel, lokalerna, transporter till och från skolan med mera inte är tillgängliga och olika kognitiva hinder inte tas bort, kommer de individuella stödinsatserna till elever med behov av särskilt stöd ha små möjligheter att skapa förutsättningar för full delaktighet.

Dessutom tillade han, så signalerar miljön, omgivningen och de produkter och tjänster som används i skolan och på andra ställer i samhället, också väldigt tydligt vem som förväntas vara och fungera där.

Ett tvärsektoriellt tillgänglighetsarbete med målet att skapa lösningar som är tillgängliga för så många som möjligt är på så sätt grundläggande för respekten för de mänskliga rättigheterna. Sen kan man som enskild person behöva komplettera med individuella stöd och hjälpmedel för att få det hela att fungera. Det är när individen får rätt balans som det finns förutsättningarna att bli delaktig och jämlik, avslutade medarbetaren. Men underströk han, det tvärsektoriella tillgänglighetsarbetet är bottenplattan.

När jag nu sitter och reflekterar hans T så tänker jag att man också kan se delaktighet som ett träd. Där tillgänglighet är stammen och olika former av individualiserade stöd är ett mångfacetterat lövverk. Kanske egentligen ett blad per person om man ska vara ärlig.

För mig blev detta också en viktig påminnelse om att vi inte får tappa bort, eller tappa fokus på stammen i funktionshinderspolitiken. Den är förutsättningen och näringsgivaren till de individuella stöden. Så med detta tänkte jag helt inofficiellt utlysa 2017 till året när vi alla med ny kraft lyfter upp det tvärsektoriella tillgänglighetsarbetet som en central politisk fråga.

Blogginlägg av generaldirektör Malin Ekman Aldén.

Publicerad: 2016-12-28