Vaccin mot ojämställdhet

Vi lever i ett av världens mest jämställda länder. Ändå är det så långt kvar. Man kan kanske tro att skillnaden mellan flickor och pojkar, kvinnor och män blir mindre om hela gruppen är utsatt. Så är det tyvärr inte. Kanske till och med tvärtom?

Om man exempelvis tittar på könsuppdelad statistik för socialtjänst och LSS ser man märkliga skillnader. Generellt sett får kvinnor och flickor betydligt mindre insatser än män och pojkar. Det finns ingen samlad förklaringsmodell om varför skillnaderna är så stora. Många menar dock att könsstereotypa föreställningar i samhället även präglar bedömningen när man tittar på behov. Det faktum att pojkar och flickor kan agera olika utifrån sin diagnos är en annan förklaring. Pojkar syns och hörs medan flickor är tystare trots att de har lika stora behov.

Bristande jämställdhet är ett stort problem inom funktionshinderspolitiken. Många myndigheter har fått uppdrag från regeringen att bli så kallade JiM-myndigheter. Det betyder att de ska integrera jämställdhetsperspektivet i sin verksamhet. Låt oss hoppas att detta arbete även kommer att göra skillnad i de insatser som når personer med funktionsnedsättning.

Att leva med en funktionsnedsättning betyder inte sällan att man är i beroendeställning. Man behöver andras stöd för att klara det dagliga livet. Beroende är inget dåligt i sig. Men det innebär en ökad risk för utsatthet då man faktiskt många gånger inte kan tacka för sig och gå, även när man behöver eller vill det. Detta i kombination med den utsattheten för våld och kränkningar som den bristande jämställdheten i samhället innebär, gör att framförallt kvinnor med funktionsnedsättning löper en dubbel risk. Våld och övergrepp, särskilt när de sker i en nära relation, är både svårt att upptäcka och svårt att prata om för den som är drabbad.

Ett övergrepp kan vara så många saker. När man har en funktionsnedsättning kan till synes små kränkningar i vardagen skapa enorm otrygghet och känsla av utsatthet. Det kan vara att ens partner eller assistent som straff inte svarar eller kommer när man är i en utsatt situation. Eller att någon placerar viktiga saker så högt att man inte kan få tag i dem. Det kan förstås också handla om rent våld i en situation där ens funktionsnedsättning hindrar en från att fly och där eventuella skador bortförklaras genom att de relateras till den nedsatta funktionen.

Hur avskyvärt det än är så måste man ändå orka se och förstå att en funktionsnedsättning inte är ett vaccin mot ojämställdhet i sina olika former. Man måste därför i utformning av insatser och stöd förstå och tänka in den särskilda utsattheten men också de särskilda behov som kvinnor och män med funktionsnedsättning kan ha. Unga kvinnor och män med funktionsnedsättning måste ha samma rätt att förstå och äga sin kropp och sin sexualitet på samma sätt som andra unga människor. De måste få stöd att lära sig att säga nej och hävda sin psykiska och fysiska integritet, även om de lever sitt liv i stort beroende av andra.

Vi på Myndigheten för delaktighet har just lämnat vår JiM-plan till regeringen. För oss blir det avstampet för att mer systematiskt tänka in hur vi säkerställer att vår verksamhet träffar alla, oavsett könsidentitet. För oss blir det en spännande och säkert en utmanande resa. Vi hoppas dock få sällskap på resan av många andra aktörer i samhället.

Blogginlägg av generaldirektör Malin Ekman Aldén.

Publicerad: 2016-11-10