Alternativ telefoni 2012-2014


Publikationstyp: Rapporter

Utgivningsår: 2015

Antal sidor: 46

Artikelnummer: A 2015:8

ISBN 978-91-87883-04-0 (pdf)

Sammanfattning

Redovisning av regeringsuppdrag om användningen av hjälpmedel och konsumentteknik för de målgrupper som statsbidraget för elektronisk kommunikation är avsett att nå.

Myndigheten för delaktighet, MFD, fick i juni 2014 i uppdrag av regeringen att följa hur användningen av hjälpmedel och konsument­teknik utvecklas för de målgrupper som statsbidraget för elektronisk kommunikation är avsett att nå. Det vill säga döva och hörselskadade personer samt personer med dövblindhet, talskada eller språkstörning.

Två nya förordningar kring elektronisk kommunikation för målgruppen infördes vid årsskiftet 2015. En ändring i förordningen för statsbidrag för alternativ telefoni medför att statsbidraget även kan användas för stöd och utbildning till den som själv har skaffat utrustning, samt till dialog som inte är i realtid. Ändringen gör att landstingen kan ha ett mer flexibelt arbetssätt, med en kombination av förskrivning samt rådgivning och stöd kring eget inköpta produkter.

En ny förordning om samordning av landstingets arbete med utrustning för elektronisk kommunikation har också införts. Den ger möjlighet för ett landsting att söka och få statsbidrag för att vara nationellt centrum inom området teknik för elektronisk kommunikation. Den ger också förut­sättningar för gemensamma nationella forum med erfarenhets­utbyten och kompetensutveckling inom området.

Frågeställningar och metod

Övergripande frågeställningar i den här uppföljningen:

  • I vilken utsträckning använder målgruppen förskrivna hjälpmedel för alternativ telefoni och vilka produkter är det som förskrivs? I vilket utsträckning är användarna nöjda med de förskrivna hjälpmedlen?
  • I vilken utsträckning använder målgrupperna förmedlingstjänster och vad finns det för anledningar till att inte använda sådana tjänster?
  • Vilka tekniska produkter, program och applikationer (appar) för alternativ telefoni använder målgruppen totalt sett och i vilket utsträckning är de förskrivna av landstingen?
  • Vilka hinder påverkar möjligheterna att kommunicera med alternativ telefoni?
  • Hur upplever förskrivarna efterfrågan på insatser och på vilket sätt skiljer sig landstingens regelverk för förskrivningar åt?
  • Vilka erfarenheter har förskrivarna av att ge stöd och råd och vad innebär kombinationen av förskrivna och egeninköpta produkter?
  • Hur har Post- och telestyrelsens förmedlingstjänster av texttelefoni, bildtelefoni och teletal utvecklats sedan 2012?
  • Vilka är de framtida utmaningarna inom området alternativ telefoni?

För att belysa frågeställningarna har tre metoder använts:

  • enkät till målgruppen med funktionsnedsättning
  • intervjuer med företrädare för landstingen
  • kompletterande statistik från Post- och telestyrelsen.

Resultat från användarundersökning

Under november 2014 genomfördes en enkätundersökning till en panel med personer med funktionsnedsättning, Rivkraft. Undersökningen skulle följa upp vad som hänt när det gäller utvecklingen och använd­ningen av alternativ telefoni sedan 2012. En av fråge­ställningarna handlade om landstingens förskrivning av konsument­produkter.

Bilden av vad som förskrivs från landstingen har inte förändrats nämn­värt och överensstämmer i princip med 2012 års enkät. Nöjdheten med de hjälpmedel som användarna får från landstingen har dock försämrats sedan förra enkäten. Möjliga orsaker kan vara att det finns svårigheter med kompabiliteten mellan olika system och att det finns problem med användarens internetuppkoppling.

Fler av de svarande jämfört med förra mättillfället 2012, använder surf­platta, dator och smarta telefoner för att kommunicera på distans.

I vissa landsting får användarna förskrivna datorer med program som är låsta för alternativ telefoni. I andra landsting får användaren köpa hård­varan själv, men får program eller appar av landstinget.

Den vanliga konsumenttekniken saknar fortfarande vissa viktiga varse­blivnings­funktioner som döva personer och personer med dövblindhet är särskilt beroende av. De flesta användarna svarade att de köpt den smarta telefonen och surfplattan själva och på så sätt kompletterat hjälpmedlen som de fått från landstinget, vilket gett dem större frihet.

Många använder standardprogram och appar för att kommunicera på distans. Vanligast är e-post och sms. Facebook och Skype är också vanliga. Special­program, framtagna specifikt för att kompensera en funktions­nedsättning, finansieras i huvudsak av landstingen. 16 procent av enkät­deltagarna använder specialprogram.

Det verkar som om kunskaperna om tekniska lösningar har ökat, färre säger att de har problem med tekniken. Fler säger dock att de inte har den teknik som behövs eller att andra inte har den teknik som behövs. Det finns också en hel del problem med bild- och ljudkvaliteten.

Cirka hälften av de som inte ansåg sig ha den teknik de behöver uppgav att ekonomin var ett problem. Det efterfrågades även stöd och information från landstingen om vanliga standardprodukter.

Det är framför allt döva personer och personer med dövblindhet som använder förmedlingstjänster. De uppgav att det finns vissa problem med att använda förmedlingstjänsterna. Särskilt när de ska använda olika telefonitjänster för att komma i kontakt med företag, kommuner, vård och omsorg med mera.

Resultat från intervjuer med förskrivare

För att komplettera bilden genomfördes även telefonintervju med förskrivare från de tre landsting som deltagit i projektet Alternativ telefoni – från särlösning till lösning.

Förskrivarna ser ingen minskning av behovet av särlösningar sedan 2012. De anser att det fortfarande behövs resurser till special­anpass­ningar vid särskilda behov och att lösningarna blivit mer flexibla, vilket är positivt. Hur bra lösningarna blir beror delvis på användarnas internet­uppkopplingar och i många fall även på den egna hårdvaran. Här kan användarens ekonomiska förutsättningar ha betydelse.

Förskrivarna sade att den största utmaningen för framtiden är att få resurser till kompetensutveckling och tid att möta efterfrågan på råd och stöd kring konsumentteknik. I projektet Alternativ telefoni – från särlösning till lösning fanns möjligheter att ta fram informations­material och utbildningsinsatser för arbetsterapeuter och logopeder så att de kan sprida kunskap om alternativ telefoni till gruppen med talsvårigheter. Förskrivarna ser dock ingen direkt ökning av efterfrågan på remisser för denna grupp. En teori är att användarna klarar behoven med befintlig konsumentteknik, men det kan också vara så att behoven inte uppmärk­sammats tillräckligt mycket.

Förskrivarna påpekar vikten av att ha gemensamma nationella forum och konferenser inom området alternativ telefoni.

Statistik över förmedlingstjänster

Post och telestyrelsen (PTS) ansvarar bland annat för förmedlings­tjänsterna texttelefoni, bildtelefoni och teletal. Behoven av teletal har varit oförändrat under de senaste åren. Texttelefoni har minskat stadigt från 2011 och framåt medan användningen av bildtelefoni ökat något.

År 2012 ringdes alla samtal till förmedlingstjänsten bildtelefoni med förskrivna bildtelefoner. En markant förändring har skett sedan dess. Bildtelefoni kan numera nås på flera sätt, bland annat genom inkommande videosamtal med tjänstens egna klienter. Likaså finns fler möjligheter till inkommande videosamtal via Skype. Detta har inneburit att i slutet av 2014 gick cirka 18 procent av samtliga videosamtal till tjänster med gratisklienter.

Myndigheten för delaktighets bedömning

Teknikutvecklingen har medfört nya möjligheter till alternativ telefoni. Vanliga produkter som alla använder har blivit tillgängliga för allt fler. Detta har i sin tur gett ökade möjligheter till delaktighet. Hjälpmedel har blivit en kombination av särlösningar och konsumentprodukter.

Gruppen som behöver särlösningar har inte minskat, men det har blivit vanligt att användare köper en smart telefon eller surfplatta som komplement till det förskrivna hjälpmedlet. Den här uppföljningen visar att de flesta köper hårdvara och standardprogram själva och att landstingen förskriver specialprodukter, specialprogram och special­applikationer. Vissa landsting kan även förskriva lösningar som innehåller vanliga konsumentprodukter.

Oavsett om hjälpmedlet är förskrivet eller inte är det ofta användarens internetuppkoppling som avgör hur bra den alternativa telefonin fungerar. En femtedel av enkätdeltagarna har inte den teknik de behöver för att alltid kunna kommunicera med andra på distans, och hälften uppger ekonomin som största problemet. Behovet av rådgivning kring konsumentteknik efterfrågas

Målsättningen med projektet Alternativ telefoni – från särlösning till lösning, har bland annat varit att sprida kunskap om alternativ telefoni till personer med talsvårigheter. Uppföljningen har inte visat någon ökning av insatser för denna målgrupp. En hypotes i sammanhanget kan vara att man klarar behovet med befintlig konsumentteknik, men det kan också vara att behoven inte har uppmärksammats tillräckligt mycket.

Landstingen förskriver alternativ telefoni och Post- och telestyrelsen säkerställer förmedlingstjänsterna. Det är positivt att Post- och telestyrelsens förmedlingstjänster också öppnas upp via Skype och internet, men enkätundersökningen visar att det fortfarande finns behov av att göra det enklare att använda tjänsterna.

Särlösningar och konsumentprodukter kan tillsammans ge möjligheter till telefoni på lika villkor. Det är en viktig aspekt för att nå full delaktighet i samhället.

Sammanfattningsvis vill Myndigheten för delaktighet peka på ett antal utmaningar i arbetet för fortsatt utvecklingen mot full delaktighet.

  • Det finns skillnader i landstingens regelverk och hur de prioriterar resurser för kompetensutveckling och rådgivning inom området.
  • Alla användare har inte ekonomiska förutsättningar att ta till sig ny teknik.
  • Systemen för alternativ telefoni är inte helt kompatibla vilket försvårar för användarna.
  • Tillgången till bra internetuppkoppling skiljer sig fortfarande åt.
  • Förmedlingstjänsterna behöver utvecklas och fungera bättre tillsammans med olika telefonitjänster.

Senast granskad: 2015-03-31