Gränsdragningsfrågor


Publikationstyp: Rapporter

Utgivningsår: 2013

Antal sidor: 24

Artikelnummer: 13343-pdf

URN: NBN:se:hi-hi-2013-13343-pdf

Sammanfattning

Kartläggning av lagar som berör teknikstöd till elever samt landstings och kommuners lokala överenskommelser inom området.

Projektet Teknikstöd i skolan har uppmärksammat frågan om vem som ansvarar för att elever får sitt behov av teknikstöd för sina kognitiva svårigheter tillgodosedda.

I rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan? har Hjälpmedelsinstitutet tidigare kartlagt gränsdragningsproblematiken. Den är i huvudsak fortfarande aktuell.

Med rapporten som utgångspunkt fanns det dock behov av att ytterligare belysa frågan om kognitiva hjälpmedel. Det har dessutom tillkommit en ny skollag sedan den rapporten skrevs.

Den tidigare rapporten påpekade vikten av lokala överenskommelser och gav även konkreta förslag hur dessa kunde se ut. Vi ville därför kartlägga vad som hänt sedan 2008.

Det visade sig vid kartläggningen att det endast i fyra landsting finns tydliga lokala överenskommelser med kommunerna. Det pågår dock arbete i sex landsting/regioner med att ta fram lokala överenskommelser med kommunerna. Det innebär att under år 2013 kommer cirka hälften av landsting/regioner ha lokala överenskommelser med kommuner. De som har eller arbetar med lokala överenskommelser uppger att det förbättrar och underlättar samverkan.

En arbetsgrupp med representation från kommuner, landsting, specialpedagogiska skolmyndigheten och skolverket har diskuterat gränsdragningsfrågorna. Utgångspunkten för workshopen var den tidigare rapporten Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan?,den kartläggning av lagstödet som uppdateras och beskrivs under rubriken lagstöd i denna rapport, samt tänkta elevfall som var hämtade från försöksverksamheterna.

Det är viktigt att betona att arbetsgruppen inte har mandat att tolka lagarna utan endast kan redovisa sin uppfattning.Då den tidigare rapporten skrevs togs datorer och program upp som ett område som det fanns en del gränsdragningsproblematik kring. Detta har förändrats sedan 2008 enligt arbetsgruppen.

Mycket att det teknikstöd som behövs i skolan blir mer och mer en naturlig del av skolans lärverktyg. Det saknas dock kunskap om kognitiva svårigheter och om hur teknikstöd kan anpassas till den enskilda eleven i den pedagogiska situationen.

Det är en stor grupp elever i skolan som har kognitiva svårigheter, men inte i den omfattning att de har kontakt med hälso- och sjukvården. Arbetsgruppen anser att skolan måste ha en beredskap för detta. Ett förslag är att rikta särskilda resurser till skoldatateken, precis som tidigare gjorts för elever med dyslexi.

Barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar får stöd av habiliteringen. För dessa barn och ungdomar är det naturligtvis viktigt med ett bra samarbete mellan skolan och habiliteringen. Lokala överenskommelser underlättar samverkan. Det behövs ofta instruktion och kunskap till pedagogerna om elevens personliga hjälpmedel. Även för dessa elever har skolan ansvar för alternativa verktyg när de vanliga lärverktygen inte täcker elevens behov.

De insatser som görs av hälso- och sjukvården via BUP och primärvården ser olika ut i landet. Både de insatser som görs och de hjälpmedel som kan förskrivas varierar beroende på var eleven bor. Det är långt ifrån självklart att kognitivt stöd i form av t.ex. hjälp med att skapa struktur, få kunskap om strategier och få hjälpmedel prioriteras. Någon form av nationellt stöd eller riktlinjer skulle kunna öka jämlik vård.

Om stöd sätts in under skoltiden lär sig eleverna strategier och teknikstöd för att fungera bra i olika situationer vilket arbetsgruppen tror även underlättar inträdet på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens kunskap kring kognitivt stöd är också viktig för att slussa dessa elever in i arbetslivet.

Senast granskad: 2013-10-31