Kognitiva hjälpmedel


Publikationstyp: Rapporter

Utgivningsår: 2012

Antal sidor: 38

Artikelnummer: 12364-pdf

URN: NBN:se:hi-2012-12364-pdf

Sammanfattning

Den tredje nationella uppföljningen av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar.

De senaste åren har ny teknik och hjälpmedel för nedsatt kognitiv förmåga varit ett priorierat område för Hjälpmedelsinstitutet, bl.a. genom regeringsuppdragen ” Teknik för äldre” och ”Hjälpmedel i fokus”. En mängd projekt har genomförts för att främja utvecklingen av kognitivt stöd och hjälpmedel.

För att se vad satsningarna i praktiken fått för effekt på hjälpmedelsverksamheten genomfördes en nationell kartläggning av kognitiva hjälpmedel i Sverige (Dahlberg, 2008). Två år senare gjordes kartläggningen om för att följa utvecklingen över tid, (Dahlin, 2010). Då de två tidigare kartläggningarna visade att det fortfarande fanns stora behov, genomför HI nu en tredje kartläggning för att följa utvecklingen över tid.

I maj 2012 sändes via e-post en webbaserad enkät ut till hjälpmedelskonsulenter inom nätverket Kognet. Inom nätverket finns representanter för samtliga regioner och landsting i Sverige. Enkäten bestod av två delar – en för vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar och en för barn/ungdomar upp till 20 år. Samtliga landsting har svarat på vuxenenkäten och alla utom ett på barnenkäten. Resultatet speglar därför väl Hälso- och sjukvårdens insats gällande kognitiva hjälpmedel.

Resultatet visar att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens har fortsatt att öka sedan januari 2010. Till förskrivare för vuxna med utvecklingsstörning och förvärvad hjärnskada har antalet konsultationer varit oförändrat.

För barn/ungdomar med utvecklingsstörning anger majoriteten att antalet konsultationer varit oförändrat sedan januari 2010. Antalet konsultationer till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar /neuropsykiatriska diagnoser hade däremot ökat sedan 2010.

Nästan alla landsting uppger att de genomfört utbildningsinsatser inom kognitionsområdet till förskrivare för barn/ungdomar och vuxna. Utbildningarna har riktat sig till samtliga diagnosgrupper. Omfattningen av utbildningsinsatserna varierar mellan regioner och landsting men det är positivt att utbildning erbjuds, vilken torde medföra att kunskapen om kognitiva hjälpmedel succesivt ökar.

Det framkom att kompetensen om förskrivningsprocessen överlag är god men att kunskapen varierar beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren arbetar. Förskrivare för vuxna med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt för barn/ungdomar med psykiska /neuropsykiatriska diagnoser är de som hjälpmedelskonsulenterna anser ha lägst kompetens om förskrivningsprocessen. Denna uppfattning sammanfaller med de två tidigare enkäterna och har inte förändrats över tid. De flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de funktionsnedsättningar som efterfrågades. Kompetensen varierar dock beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren är verksam.

Majoriteten av kognitionskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser mellan kommun och landsting både om kostnads- och förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel.

Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning anser majoriteten av konsulenterna att personer med funktionsnedsättningar inte får de hjälpmedel de har behov av. För barn/ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser har det skett en liten förbättring mellan 2010 och 2012, från att ingen konsulent, till att sex konsulenter av tjugo anser att de får de hjälp-medel de har behov av. I övrigt kvarstår bilden från tidigare enkäter om att behoven inte tillgodoses.

Vid jämförelse med åren 2008 och 2010 har en stor ökning av antalet förskrivningar skett. Förskrivningen av de jämförda hjälpmedlen har ökat sedan 2008 med 240 procent för tyngdtäcke, med 55 procent för timstock och med 80 procent för handi/handifon. Det har även skett en markant ökning av antalet förskrivningsbara hjälpmedel sedan 2008 och 2010. Fortfarande kvarstår dock regionala skillnader i tillgång på hjälpmedel. Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar får stöd i varierande utsträckning beroende på var i landet de bor.

Sammanfattningsvis kan sägas att konsultationerna ökar, antalet förskrivningsbara hjälpmedel ökar och antal förskrivningar har ökat stort de senaste åren. Landstingen genomför utbildningsinsatser och hjälpmedelskonsulenterna upplever att HI:s satsning ”Hjälpmedel i fokus” har ökat kunskapen hos förskrivarna.

Trots denna positiva bild visar enkäten att hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att behoven av kognitiva hjälpmedel inte tillgodoses i större omfattning 2012 än 2008, utan snarare i något lägre grad 2012. Hjälpmedelskonsulenterna som deltog på Kognets årliga nätverksträff ansåg att det troligen beror på att kunskapen om kognitiva hjälpmedel var låg när den första kartläggningen gjordes. När kunskapen ökar uppmärksammas nya behov och de ser vad som skulle vara möjligt att göra om de hade ökade resurser.

Senast granskad: 2013-10-02