Nattfrid?


Publikationstyp: Rapporter

Utgivningsår: 2012

Antal sidor: 87

Artikelnummer: 12378-pdf

URN: NBN:se:hi-2012-12378-pdf

Sammanfattning

Utvärdering av äldre personers, anhörigas och nattpersonals upplevelser av tillsyn via webbkamera på natten. Rapport från Teknik för äldre.

Projektet Nattfrid handlade om att erbjuda äldre personer i eget boende tillsyn på natten med hjälp av en webbkamera istället för eller som ett komplement till tillsyn genom personligt besök.

Under perioden september 2011 till och med oktober 2012 genomfördes projektet i tre kommuner, Göteborg, Järfälla och Varberg.

De två FoU-enheterna FoU i Väst/GR och FOU nu fick i uppdrag av Hjälpmedelsinstitutet att tillsammans utvärdera projektet. Målet var att utforska de äldre personernas, anhörigas och nattpersonalens upplevelser av tillsyn via webbkamera samt göra en kostnadsmässig jämförelse mellan de båda formerna av tillsyn. Under projekttiden testade sammanlagt 23 personer tillsyn på natten via webbkamera.

Resultatet från intervjuerna med de äldre personerna visade att de var positivt inställda till tillsyn med webbkamera. Flera av de svarande hade tidigare erfarenhet av personlig tillsyn på natten och menade att de blev mindre störda med tillsyn via webbkamera, vilket upplevdes som positivt, inte minst för deras sömnkvalitet. Även de som hade en kombination av personlig tillsyn och tillsyn via webbkamera upplevde det som värdefullt.

Således beskrev majoriteten att de kände sig trygga och nöjda med webbkameran och gärna ville fortsätta med denna form av tillsyn. Skulle behovet ändras och de skulle behöva mer stöd, menade de ändå att tillsyn via webbkamera kunde vara ett bra komplement till personlig hjälp. Dock poängterade de att tekniken aldrig kunde likställas med eller ersätta mänsklig kontakt eller fysisk assistans. Några personer påpekade också att det ibland kunde kännas påträngande med en kamera i sovrummet. Därtill efterfrågade många mer information om webbkameran, hur tillsynen gick till, vem som tittade och vad som skulle hända om tekniken inte fungerade.

Några önskemål som uttrycktes för tekniken i framtiden var att ha möjlighet att kommunicera med personalen via webbkameran och att kameran skulle kunna vara rörlig.

Majoriteten av de anhöriga var positivt inställda till tillsynen med hjälp av webbkamera. De kände sig trygga och nöjda med tillsyn för sin närstående och de såg gärna att den närstående fortsatte med tillsyn via webbkamera på natten. Om den närstående i framtiden skulle behöva personlig hjälp eller stöd på natten menade de att nattpersonalen var ett bra komplement till kameran. Anhöriga vars närstående både hade personlig tillsyn och webbkameratillsyn vid intervjutillfället var nöjda med den kombinationen. En del anhöriga upplevde också en positiv effekt på sin egen sömnkvalitet eftersom de kände sig trygga med den tillsyn deras närstående fick. De uttryckte på olika sätt att webbkameran möjliggjorde en mer flexibel och individanpassad tillsyn, särskilt för de anhöriga vars närstående hade en demenssjukdom. Alla anhöriga hade inte kunskap om, eller erfarenhet av, personlig tillsyn sedan tidigare men många tyckte att kameran verkade mindre störande och inte i samma grad integritetskränkande som personliga besök mitt i natten. I många fall önskade de även att man utökade antalet tillsyner för den närstående. Flera anhöriga efterfrågade återkoppling om tillsynen från nattpersonalen och mer information om hur tillsyn med webbkamera nattetid fungerade.

Nattpersonalen och andra vidtalade nyckelpersoner var också överlag positiva och nöjda med tillsyn via webbkamera. Samtliga poängterade att tillsyn med hjälp av webbkamera var bra för de äldre personer som stördes av personliga hembesök och bara behövde tillsyn samt särskilt fördelaktigt för målgruppen äldre personer med demenssjukdom eller annan kognitiv svikt. De framhöll att detta arbetssätt kunde stödja en individbaserad tillsyn på natten eftersom webbkameran gjorde att de kunde arbeta mer flexibelt utifrån de äldre personernas specifika behov. Det betydde att personer med demenssjukdom bara fick personliga besök när de verkligen behövde det (och inte i onödan så att de väcktes eller skrämdes). Vikten av att personalen som tittade i kameran skulle ha vård- och omsorgskompetens och/eller ha känt personen länge framhölls, eftersom personalen ständigt behövde göra bedömningar om eventuella åtgärder.

De tekniska problem som förekom påverkade nattpersonalens arbetssituation negativt eftersom det medförde extra hembesök till de äldre personerna istället för tillsyn via webbkamera. Detta tog tid och skapade oro i personalgruppen och genererade tankar som ”vad händer om alla kameror inte funkar samtidigt”. Personalen menade att det var av största vikt att de tekniska problemen åtgärdades. Det handlade här om både teknisk säkerhet, tillgänglig support och utvecklade rutiner för olika scenarier.

Ett annat önskemål från personalen var att de ville träffa de äldre personerna innan den första webbkameratillsynen i dennes hem. Detta för att få en bättre uppfattning om personen och bostadens karaktär. En förbättring för framtiden som personalen uttryckte var att de äldre personerna skulle ha möjlighet att ha flera kameror i hemmet. Det konstaterades även att en mobil enhet istället för en stationär dator, skulle kunna öka effektiviteten i tillsynen avsevärt, eftersom man då kunde göra tillsyn när man var ute och åkte och var i närheten av den äldres bostad.

Vid en beräkning av kostnaderna för tillsyn med hjälp av webbkamera i jämförelse med personlig tillsyn visar den kalkyl som gjorts att tillsyn med hjälp av webbkamera kan leda till positiva nettoeffekter. Kalkylen baseras dock på ett litet antal kameror och det finns sannolikt fler såväl positiva som negativa variabler som är svåra att kvantifiera men viktiga att ta hänsyn till vid en eventuell bedömning av införande av denna form av tillsyn. Exempel på detta är omfattningen av problem med tekniken och efterföljande negativa effekter samt omfattningen av extra besök efter en tillsyn via webbkamera och konsekvenserna av detta. Kostnader för stödfunktioner finns inte heller med i befintlig kalkyl. Exempel på positiva effekter som inte har kvantifierats är nöjda användare, nöjda anhöriga, nöjd personal samt bidrag till bättre miljö på grund av färre bilresor.

Senast granskad: 2013-10-02