Nyttokostnadsanalys vid införande av välfärdsteknologi - Posifon


Publikationstyp: Rapporter

Utgivningsår: 2013

Antal sidor: 30

Artikelnummer: 13309-pdf

URN: NBN:se:hi-2013-13309-pdf

Sammanfattning

En nyttokostnadsbedömning av det mobila trygghetslarmet Posifon. Generell nytta och kostnader med mobila larm beskrivs i rapporten från Teknik för äldre.

Syftet med studien har varit att genomföra en samhällsekonomisk analys i form av en nyttokostnadsbedömning av ett mobilt trygghetslarm, Posifon, men studien belyser mera generellt nytta och kostnader förknippade med mobila larm. Företaget Posifon AB har av Hjälpmedelsinstitutet (HI) inom ramen för programmet Teknik för äldre beviljats medel för en studie om nyttoeffekter av mobila trygghetslarm för personer med demenssjukdom. Studien har utförts av Högskolan i Borås. HI har uppdragit åt AB Effektivitetsrevision–Åke Dahlberg att komplettera denna studie med en samhällsekonomisk nyttokostnadsbedömning av denna typ av larm.

Nyttokostnadsbedömningen har utförts bl.a. med hjälp av det empiriska material som högskolan insamlat. Dessutom har intervjuer gjorts med kommunala företrädare, anhöriga till brukare, polisen m.fl.

Posifon kan sägas vara en enkel form av mobiltelefon med GPS-funktion. En användare som gått vilse kan lätt larma genom en enkel knapptryckning och prata med anhöriga eller vårdpersonal, som då kan få reda på aktuell position för den saknade på en karta. Anhöriga och vårdgivare kan också ringa till enheten och få kontakt direkt utan att brukaren behöver trycka på någon knapp. Posifon kan också larma automatiskt om användaren går utanför en på förhand fastställd trygghetszon.

En nyttokostnadsbedömning är en form av samhällsekonomisk kostnads- intäktsanalys som bygger på etablerad ekonomisk teori. I en sådan analys ingår såväl strikta ekonomiska poster som mera svårmätbara effekter som inverkan på hälsa, välbefinnande och trygghet.

När det gäller direkta samhällsekonomiska intäkter är det två poster som dominerar, minskade sökkostnader för försvunna personer samt minskade kostnader för särskilt boende för personer med demens, eftersom Posifon kan fördröja flyttningen till sådant boende. Till intäktssidan ska också fogas minskat behov av att ledsaga användaren hos anhöriga och hemtjänsten samt minskade kostnader för fasta larm. Alla dessa fyra poster har kvantifierats. Men den kanske viktigaste positiva effekten ökat välbefinnande hos användaren och ökad trygghet hos både användare och anhöriga har inte kvantifierats.

Samhällsekonomiska kostnader utgörs av direkta kostnader för larmet inklusive abonnemang, kostnader för behovsbedömning, förskrivning, utbildning av personal och anhöriga m.m.

Den samhällsekonomiska kalkylen visar att Posifon uppnår lönsamhet redan efter ca 4 månaders användning. Kvoten mellan intäkter och kostnader blir 3,1 dvs. för varje satsad krona får man inom samhällsekonomin tillbaka 3,10 kr inom en treårsperiod. Överskottet efter tre år blir ca 53 000 kr.

Kalkylen på kommunal nivå visar att Posifon blir en lönsam satsning för kommunen redan efter 3,5 månader. Överskottet under en treårig kalkylperiod blir ca 36 000 kr och kvoten mellan intäkter och kostnader 3,5. Varje satsad krona ger alltså 3,50 kr tillbaka inom en treårsperiod.

För staten uppkommer ett överskott på 15 500 kr efter tre år och 25 100 kr efter fem år. Det mobila larmet är sålunda mycket lönsamt även för staten, särskilt relativt sett eftersom staten i stort sett inte har några kostnader för larmet, men betydande intäkter.

Mycket talar för att de redovisade intäkterna ligger i underkant. För det första har försiktiga antaganden gjorts vid kvantifieringen av de positiva effekterna. Vidare har en relativt hög diskonteringsränta tillämpats. Men det viktigaste skälet är att många positiva effekter inte kunnat kvantifieras. Det gäller främst ökad livskvalitet hos användarna och ökad trygghet hos anhöriga. Men det gäller också en sannolik minskning av hemtjänstens insatser, bl.a. färre hembesök vid s.k. tysta larm.

Av betydelse är också att Posifon och liknade mobila larm har klara positiva effekter inte bara för användarna, utan även för anhöriga, övriga närstående, kommunerna (äldreomsorgen) och staten (polisen). Det är därför särskilt viktigt att se satsningar av detta slag från ett bredare, samhällsekonomiskt perspektiv. Posifon och liknande larm får därmed inte bli för kostsamma för användarna så att de inte används i tillräcklig utsträckning, utan larmen bör subventioneras i hög grad av offentliga medel. Få investeringar inom den offentliga sektorn torde kunna uppvisa en lika hög lönsamhet som denna typ av larm.

I likhet med andra hjälpmedel är det viktigt att kommunerna gör en noggrann behovsbedömning. Det behövs också tydliga riktlinjer för hur larm ska installeras, tas emot, bevakas m.m. Dessutom behöver förskrivare och andra som arbetar med larm i kommunen ha tillgång till kompetent teknikstöd.

Trots att Posifon är klart lönsam är det svårt att få genomslag för denna typ av teknik hos kommuner, landsting och övriga vårdgivare. Flera hinder har identifierats i denna studie och andra studier, bl.a. tveksamhet hos politiker, delar av personalen och vissa chefer, bristfälliga kunskaper om att mobila larm av detta slag finns och om deras ekonomiska effekter, svårigheter att identifiera personer med demens på ett tidigt stadium, tidsbrist, svårigheter att organisera mottagning och bevakning av larm hos kommunerna samt tekniska problem av varierande art.

För kommunernas planering av äldreomsorgen är det viktigt att beakta den demografiska utvecklingen. Antalet personer över 75 år beräknas i Sverige öka med 60 procent (motsvarande en halv miljon personer) fram till år 2030. Att utnyttja befintlig teknik för att underlätta denna utveckling är därför angeläget, särskilt om denna teknik frigör resurser för andra ändamål.

Senast granskad: 2013-10-04