Värdet av en eldriven rullstol – fokus på äldre användare och anhöriga


Publikationstyp: Rapporter

Utgivningsår: 2013

Antal sidor: 46

Artikelnummer: 13320-pdf

URN: NBN:se:hi-2013-13320-pdf

Sammanfattning

Eldrivna rullstolar kan bidra till att äldre personer med funktionsnedsättning blir mer självständiga och att vardagen för anhöriga underlättas. Rapport från Teknik för äldre.

Eldrivna rullstolar är ett förflyttningshjälpmedel som kan bidra till att äldre personer med funktionsnedsättning kan bli mer självständiga i olika dagliga aktiviteter och att vardagen för anhöriga kan underlättas.

Syftet med detta projekt var att undersöka värdet av en eldriven rullstol ur såväl äldre användares som anhörigas perspektiv med följande frågor:

  • Har en eldriven rullstol någon inverkan på äldre personers aktivitet, delaktighet och hälsorelaterade livskvalitet?
  • Hur upplever anhöriga värdet av att en eldriven rullstol har förskrivits till deras närstående?

Två olika designer användes:

För den första studien användes en pre-post design med olika instrument för aktivitet, delaktighet (IPPA, WHODAS 2.0) och livskvalitet (SF-36). Personer >65 år som remitterats till Centrum för hjälpmedel (CFH), Örebro läns landsting, för utprovning av en eldriven rullstol inkluderades. De intervjuades i sina hem före förskrivning av en eldriven rullstol och efter att de använt rullstolen i 4 månader. Analyser för beroende och oberoende grupper beräknades med Students’ t-test före och efter fyra månaders användning.

Trettiofem deltagare (28 män, 7 kvinnor) mellan 66-87 års ålder hade förskrivits en 3-hjulig eldriven rullstol med manuell styrning (scooter). Personerna hade initialt 127 problem (IPPA) som kunde följas upp vid intervjutillfälle två.  Det var i genomsnitt 3.63 problem per deltagare. Problemen var inom ICF-domänerna Hemliv (38%), Samhällsgemenskap (32%), Mellanmänskliga interaktioner (17%) och Personlig vård (13%).

Resultatet visade en statistiskt signifikant förbättring med en stor effekt av rullstolen på de beskrivna aktivitets- och delaktighetsproblemen (IPPA). Medelstora signifikanta förbättringar framkom inom WHODAS 2.0 totalt och inom delområde Förflyttning, Hushållsaktiviteter och Delaktighet. Vad gäller livskvalitet visade resultatet på små till medelstora signifikanta förbättringar inom skalorna för Fysiska roller och Social funktion.

För den andra studien användes en deskriptiv design med kvalitativ ansats där fokus låg på hur anhöriga upplever värdet av en eldriven rullstol. Anhöriga till personer som i studie ett förskrivits en eldriven rullstol inkluderades. Semistrukturerade intervjuer med 10 anhöriga (9 kvinnor, 1 man) innehöll frågor om: i) den anhöriges upplevelser av värdet av den eldrivna rullstolen sett till egna vardagliga aktiviteter, delaktighet och livskvalitet, ii) värdet av rullstolen för gemensamma (anhörig och närstående tillsammans) aktiviteter och delaktighet samt, iii) betydelsen för den anhörige av att den närstående använder en eldriven rullstol. Materialet analyserades med kvalitativ innehållanalys.

Resultatet från intervjuerna med anhöriga visade att det framför allt var upplevelsen av sin vardag och livssituation som hade förändrats utifrån att den närstående hade erhållit en eldriven rullstol. Det genomgående var att de anhöriga upplevde en känsla av frihet, vilket hade betydelse för vad de gjorde i vardagen såväl enskilt som tillsammans med den närstående.

Värdet av den eldrivna rullstolen kännetecknades av att de anhöriga kunde känna sig mer fria i utövande av egna aktiviteter. Det handlade om att inte behöva välja att göra eller inte göra och att kunna göra sina aktiviteter utan att behöva avbryta dem för att hjälpa sin närstående i det hon/han önskar göra. Det innebar att känslan av att ständigt vara tillgänglig var mindre. Anhörigas vetskap om att den närstående hade möjlighet att ta sig ut var befriande och underlättade det egna aktivitetsutförandet.

De anhöriga menade också att de numera i större utsträckning delade på ansvaret för olika uppgifter. Den eldrivna rullstolen hade gjort det möjligt att mer spontant göra gemensamma aktiviteter som att handla och besöka vänner men även genomföra dessa aktiviteter med mindre ansträngning. Den eldrivna rullstolen hade också gjort det möjligt för dem att återuppta aktiviteter som de tidigare gjort gemensamt men som inte varit möjligt den senaste tiden p.g.a. den närståendes svårigheter när det gällde förflyttning utanför hemmet. Det beskrevs av de anhöriga som att de nu levde ett friare liv. Det fanns också ett värde i att den närstående hade fått en eldriven rullstol när det gällde att göra saker var och en för sig.

De anhörigas berättelser innehöll företrädesvis beskrivning av fördelar med den eldrivna rullstolen och att den var av stort värde och gav en frihet i vardagen. Det fanns dock vissa begränsningar som var relaterade till tillgänglighet till allmänna lokaler i samhället men även att den eldrivna rullstolens värde i livet som helhet var av mindre betydelse.

Slutsatsen är att en eldriven rullstol har ett stort värde för äldre personers aktivitet och delaktighet, både direkt för den som använder rullstolen och indirekt för den anhörige.

Senast granskad: 2013-10-04