Implementering av välfärdsteknik

En man och en kvinna fikar och tittar på tv.

Att implementera välfärdsteknik i en verksamhet innebär ofta ett förändringsarbete. En utvecklings- eller förändringsidé kan starta som ett projekt. En utmaning för många projekt är att föra in projektresultaten i en verksamhets långsiktiga och strategiska arbete.

En framgångsfaktor för att lyckas med att gå från projekt till verksamhet är att involvera användare, så kallad användarmedverkan. Med det menas att de som ska använda tekniken deltar i projektplaneringen i ett tidigt skede och att användarna deltar i genomförandet och utvärderingen av projektet. Det kan vara alltifrån framtagande av behov till hur tekniken ska designas och användas.

En annan framgångsfaktor är att projekten är verksamhetsnära. Det kan till exempel innebära att projekten drivs i användarnas bostäder och att den personal som medverkar i projektet är en del av verksamheten när projektet är avslutat. Om den nya tekniken kommer att kosta pengar för användarna bör det även göra det under projekttiden så att inte felaktiga förväntningar ställs om vad det kommer att innebära för kostnader om användaren vill fortsätta använda de tekniska lösningar som prövats.

Ett ytterligare framgångsrecept vid implementering av välfärdsteknik är att fokusera på ett förändrat arbetssätt för personalen, snarare än att fokusera på den tekniska lösningen och att involvera användarna, både de som själva ska använda tekniken och personal som kommer i kontakt med detta.

Att implementera välfärdsteknik brukar handla om att till 80 procent arbeta med förändrade arbetssätt och till 20 procent på själva tekniklösningarna. När den välfärdstekniska lösningen är implementerad är det också viktigt att släppa det gamla arbetssättet så att en verksamhet inte arbetar med dubbla system.

Senast granskad: 2016-12-21