Senast uppdaterad:
Han är inte bara känd för att tidigt använda positiva träningsmetoder, utan också för att han visade att assistanshundsförare kan utbilda sina egna hundar.
– Jag har faktiskt ingen hund hemma nu, jag har inte ens krukväxter, skrattar Anders Hallgren. Jag klarar helt enkelt inte av sorgen när levande ting dör.
Trots detta har tusentals hundar passerat revy i Anders Hallgrens långa liv med hundar. Men även om det egna ägandet har upphört så är engagemanget lika stort som när han började på 60-talet.
Mötet med polis och militär och de träningsmetoder som då var norm passade inte honom. Han påbörjade då den väg som gick via en psykologexamen för människor i början på sjuttiotalet.
Hans egen hundskola i Arboga resulterade några år senare i Sveriges första servicehund.
– I början av 80-talet började det mer och mer skrivas om hundar som hjälpte just personer med fysisk funktionsnedsättning och hörselskadade berättar Anders Hallgren.
Ett frö börjar gro
Jag läste om en hundskola i Belgien som hade en omfattande verksamhet där man födde upp hundar och placerade dem hos fodervärdar i cirka ett år. Sedan tog de tillbaka dem och utbildade dem för att sedan placera ut dem hos en förare.
Som hundpsykolog tyckte jag att det lät galet med så många omplaceringar, hundar har många verktyg för att hålla ihop flocken men få för att splittra den, så detta är stressande processer för dem, fortsätter han.
Detta var i mitten av 80-talet och Anders hade under samma tid själv en hundskola tillsammans med sin dåvarande fru.
Ett frö började gro där han funderade över en modell där man nådde samma resultat men där hundarna inte behövde flytta så många gånger. En modell där föraren äger sin hund och med hjälp av en instruktör tränar den själv.
– Jag hade då en blandrashane som hette Candy som jag började testa sittande träning med. Jag utformade modeller för den typen av träning en servicehund behöver men jag gjorde allt sittande på en stol, berättar Anders.
Hundar utvecklar själva samarbeten
Den ideella organisationen Manimalis som arbetade med att visa djurs påverkan på människors hälsa, gav 1986 Anders Hallgren i uppdrag att utbilda service- och signalhundar för Sverige som då fortfarande bara hade ledarhundar.
– Jag berättade att jag arbetade med positiva träningsmetoder, vilket då var kontroversiellt, och där föraren skulle utbilda sin egen hund. Första ekipaget blev en man med rullstol som hade en ettårig bordercollie vid namn Lajban.
– Ja herregud, minns Anders, hon var helt sjövild, jagade och vallade allt och alla och jag och min fru tänkte att oj, vilken härlig utmaning detta är! Så vi satte i gång att träna och plockade sedan in den mycket duktiga hundinstruktören Marie Fogelquist för den dagliga träningen, berättar Anders Hallgren och fortsätter:
– När Lajban fick en uppgift så försvann de icke önskvärda beteendena av sig själva. Vi jobbade absolut ingenting med att bli av med något utan Lajban valde det när hon fick hjälpa till, menar Anders. Han förklarar att hundar man inte kontrollerar hela tiden själva utvecklar samarbeten.
De speglar andras beteenden
– Hundar har så kallade spegelneuroner vilket innebär att de speglar andras beteenden, berättar han. På denna grund utvecklar de själva empatiska beteenden och det finns mängder av exempel på detta i forskningen. Till exempel har man många gånger sett att helt otränade hundar som bor ihop med en diabetiker börjar markera lågt/högt blodsocker helt på eget bevåg.
Anders lägger till att det också visat sig att hundar som fått utveckla sin empati och vilja att hjälpa också håller bättre rent fysiskt. Lajban jobbade till hon blev riktigt gammal och det är förstås viktigt att assistanshundar håller så länge som möjligt eftersom det går in så mycket tid, pengar och energi i utbildningen.
Förarna var inte längre offer
Hela projektet med de första servicehundarna där förarna själva utbildade sina hundar visade sig också komma med en mycket välkommen bonus.
– Ja det blev så tydligt att personer som då bara av samhället utpekades som offer, helt plötsligt fick status, berättar Anders. De hade en häftig hund som de tränat själva vilket gav ökad självkänsla och medvetande om att kunskap inte sitter i fysisk funktionalitet.
– När det funkar är det ett system där alla vinner. Ett mycket lyckat samarbete som bör satsas på, avslutar Anders Hallgren.