– Ja, Zelvie är min nyckel till världen, menar Mia som inte har någon annan assistans i vardagen än sin schäfer.

Mia Bertram var 20 år gammal när hon skadade sig i en ridolycka och blev delvis funktionsnedsatt. Med åren har hennes begränsningar blivit tydligare och hon är i dag i stort sett helt rullstolsburen. I kombination med reumatism som ger smärta är hon vissa dagar extremt begränsad medan andra är lättare.

När hon skaffade labradorblandisen Sazza år 2006 fanns inga tankar på att använda Sazza som hjälp utan hon var endast tänkt som sällskap.

– Ja så var det, säger Mia. Men så var jag på Leva och fungeramässan och där hade Svenska Service- och signalhundsförbundet, SoS, en monter där de hade en utbildad assistanshund. Plötsligt insåg jag att jag kunde använda mig av min hund för att underlätta min vardag – det var verkligen ett uppvaknande, menar hon.

Mia har utbildat alla sina hundar

Mia slösade ingen tid och skred genast till verket.

– Jag har alltid utbildat mina hundar själv och redan på den tiden kostade det rejält med pengar. Men till skillnad från nu fanns det rätt många ställen där man kunde söka pengar som vuxen så jag fick ihop så det räckte.

År 2007 examinerades Sazza, och efter henne följde den gula labradoren Ize och nu lever Mia sitt liv med sin man, barn och barnbarn och sin ivriga Zelvie som ständigt håller ett öga på henne. Mia berättar att trots att hennes hundar fått exakt samma utbildning så har de varit väldigt olika. En av de viktigaste insikterna hon har fått är att alla hundar är sina egna individer.

– Ja så är det verkligen. Detta är lite turboversionen av min tidigare labrador. Lika duktig men hej vad det går undan ibland, skrattar Mia och ber Zelvie plocka upp nycklarna hon precis tappade.

Zelvie känner av smärtor

På dagarna är Mia ensam hemma och Zelvie finns där hela tiden för att stötta upp om hon behöver.

– Om jag ramlar kan hon hjälpa mig upp i rullstolen, då ställer hon sig framför mig så jag får stöd och därifrån kan jag häva mig upp i stolen berättar Mia. Även på nätterna hjälper hon mig så jag inte behöver väcka min man. Hon följer med mig på toaletten och kollar att jag inte ramlar eller tappar något, berättar hon. Skillnaden på livet med Zelvie och ett utan henne är enormt stor, menar Mia.

– Jag har också kass greppförmåga och tappar mycket, så när jag är i köket och lagar mat får Zelvie ligga i och plocka upp och hålla koll, menar Mia och berättar att hon får hjälp till exempel när hon är hos tandläkaren eller är och tränar. Då är Zelvie ansvarig för att ta av kläder och skor.

– Hon känner också av mina smärtor och det har hon lärt sig själv, berättar Mia. Och det blir mer och mer så vilket är fantastiskt. Så mest nöjd är Zelvie när jag går och lägger mig, då vet hon att jag inte har ont och ingenting kan hända, skrattar Mia.

En hund är en egen individ

Och apropå detta att alla hundar är sina egna individer så är det något fler nog borde tänka på, menar Mia som nu har lång och gedigen erfarenhet både av att ha och utbilda en assistanshund.

– Individer är jätteolika och man ska komma ihåg att detta är svårt att se som valp, och där måste man rannsaka sig själv. Vad behöver jag, hur ser mitt liv ut? Om man till exempel har en stor familj med flera barn som bor hemma så kanske man ska tänka över om en vallhund verkligen är det bästa, säger Mia Bertram och fortsätter:

– Om du är ny, välj ras utifrån din livssituation och inte bara dina behov. Tänk brett och akta dig för att snöa in på någon ras innan du gjort researchen.

Men i övrigt tycker Mia att det fungerar jättefint att ha familj och en assistanshund i den.

– Ja, såklart blir hunden präglad på dig som förare, men mina hundar har alltid lekt fint med andra runt omkring. Det kan ju dessutom vara skönt då många av oss med begränsad rörelseförmåga också har begränsade möjligheter att leka på samma sätt som en stark person som kan springa.

Utan Zelvie ingen frihet

– Om jag inte hade haft Zelvie hade jag ju blivit extremt begränsad och superberoende av vänner och familj. Friheten jag har i dag hade försvunnit helt. Dessutom underlättar det ju om man kan ha en normal relation med sin partner eller vem man eventuellt bor med och inte en relation där man ropar på hjälp stup i kvarten. Zelvie älskar dessutom att jobba så hon gör gärna det så mycket som möjligt, skrattar Mia.