Naturvårdsverkets vägledning om målklassning av naturreservat och nationalparker

MFD välkomnar vägledningen och vill särskilt lyfta hur tillgänglighet och universell utformning lyfts fram, men vill lämna några synpunkter för beaktning för att nå Sveriges fruliftsmål.

Myndighetens synpunkter

MFD välkomnar Naturvårdverkets vägledning som riktar sig till länsstyrelserna. MFD bedömer att den är begriplig, användbar och har ett tydligt funktionshinderperspektiv.

MFD välkomnar även att tillgänglighet och universell utformning lyfts fram i vägledningen för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att besöka naturreservat och nationalparker på lika villkor som andra.

MFD vill lämna några synpunkter som är viktiga att beakta för att nå Sveriges friluftsmål om att alla människor ska ha möjlighet att vistas i naturen.

I vägledningen lyfts det fram att det för områden med målklass TS är viktigt att samverka med en rad aktörer, såsom naturturismföretag och andra för området relevanta aktörer. MFD vill lyfta fram att funktionshindersorganisationer i många fall är en relevant samverkansaktör.

Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har ratificerat, ska personer med funktionsnedsättning eller organisationer som företräder dem aktivt involveras i frågor som rör dem.

Funktionshindersorganisationerna har unik kunskap och erfarenhet om funktionshinderfrågor och bör därför aktivt involveras gällande universell utformning och för att åtgärda hinder. MFD vill också understryka att personer med funktionsnedsättning är en heterogen grupp. Anpassningar kan därför behöva göras på flera olika sätt, för att tillgängliggöra för olika grupper.

MFD noterar att Naturvårdsverket lyfter fram sin handbok Tillgängliga natur- och kulturområden som ett stöd i tillgänglighetsfrågor. MFD vill uppmärksamma behovet av att uppdatera handboken i förhållande till den utveckling som har skett inom funktionshindersområdet sedan boken togs fram.

MFD vill också peka på vikten av uppföljning. Att vägledningen lyfter fram frågor om tillgänglighet och universell utformning är inte någon garanti för att det kommer beaktas i praktiken. Det är därför viktigt att regelbundet kontrollera och utvärdera naturområdena.

Naturen lever sitt eget liv och exempelvis kan träd falla ner i stormar eller nya rötter blockera vägar. Något som snabbt kan förändra tillgängligheten i ett område.