Värst med att åldras är att livet snart tar slut

Det säger den prisbelönta journalisten och tidningsmakaren Amelia Adamo, men ser inte så ledsen ut för det. Hon verkar oförskämt levande och är trött på åldersföraktet, att inte bli sedd ens i en butik.

Amelia Adamo ser förvirrad ut. Hon hade trott att intervjun skulle äga rum kl 15 och nu är klockan bara ett. Vad händer egentligen med minnet när man börjar åldras?

Senior moments och oro för demens

– Jag har senior moments och kommer ibland inte ihåg vad någon sa kvällen före, eller knappt att vi träffats. Det är ångestfyllt och det är att klart man är orolig för att bli dement.

Hon är lite orolig för sitt minne och när hon träffar kompisar brukar de komma överens om att googla en stund om de inte kommer på vad någon skådis heter eller titeln på en film.

– Vi brukar bestämma att inte prata om döden eller barnbarn. Det jag oroar mig för är när någon ringer och säger ”Var är du?” ”Va”, säger jag. ”Men vi skulle ju ses nu”. Då har jag glömt att skriva in det i kalendern. Det kan också vara så att jag varit på kalas, inte varit full men säg att jag druckit två glas vin och en whisky, och min kompis säger att ”den där diskussionen vi hade om rätten till ens död” och så är det fullständigt bortblåst i skallen. Då blir jag orolig. Men om jag skulle få en tegelsten i huvudet och dö skulle jag ändå känna att jag haft ett rikt och bra liv. Trots det vill jag vill ju ändå vara med när mitt sjuåriga barnbarn tar studenten.

Ångest över åldrandet

– Jag kan vakna av att jag känner att jag har en fot i graven. Men det är sällsynt.

Amelia Adamo har helt klart för sig vad det värsta är med att åldras.

– Jag vet inte hur det är när man är 87 år och kanske halvsjuk. Men nu när man som jag har fyllt 75 och fortfarande känner sig vital är det värsta att jag är vansinnigt medveten om att det håller på att ta slut.

Större tolerans och förståelse

Vad är det bästa med att åldras?

– Erfarenheten som ger en större tolerans och förståelse. En vidare blick. Att jaget spelar en mindre roll. Att jag är mer intresserad av min familj och vänner, delaktighet blir viktigare. Jag tycker att jag är en bättre människa och har tid att reflektera, att umgås. Och så är det mitt intjänade livsbagage. Det är fint att åldras. Om man blir tagen lite i anspråk.

Sitt inte bara på soffan

Amelia Adamo påpekar dock att många som går i pension upplever att de kliver in i - kanske inte i ett mörker - men ändå frågar sig ”vad ska jag göra nu?”

– Under pandemin upplevde jag att jag fick för mycket fritid och visste inte vad jag skulle göra med all den där tiden. Jag bestämde två saker på en gång när jag pensionerades, det ena var en bokcirkel och det andra en vandringsgrupp. Du kan inte bara sitta på soffan och vänta på att andra ska bjuda upp dig.

Kroppens åldrande

Tänker du på hur det är att åldras i offentligheten?

– Nej, men jag ryckte in till Ann Heberleins och Åsa Linderborgs försvar när de skrev om att de sörjde sitt ansikte och fick så mycket skit för det. Det är så dumt. Varför kan man inte sörja ett ansikte? Om man har varit väldigt söt och ansiktet varit viktigt så är man inte dum i huvudet om man sitter och glor och undrar var rynkorna kommer ifrån.

– Själv kan jag titta på min kropp. När jag badar bastu med barn och barnbarn så är jag väldigt skrynklig och det är inte snyggt. Men vad ska jag göra åt det? Jag har inte fillers i ansiktet så man måste ändå se det gradvisa förfallet som talar om att kroppen håller på att vissna.

Hon konstaterar att det är klart att folk tittar noga på offentliga personer.

– De kanske ser skalpen genom håret vilket kan vara smärtsammare än när du är vem som helst. Men det är inte på något sätt oöverkomligt. Jag måste inte sminka mig varenda gång jag går och handlar. Däremot har jag lagt mig till med falska ögonfransar för det är ett sätt att åldras framför min egen spegel. Så nu är de svarta och då tycker jag det är trevligare att se mig själv på morgonen.

Problemet är de sociala mediernas fruktansvärda makt över ens beteende. Man kan bli piskad på den sociala scenen tills man dör. Den offentligheten har ingenting med åldrandet att göra utan att någon annan bestämmer etiken.

Ordförande i Ensamhetskommissionen

Amelia Adamo blev minst sagt förvånad när hon fick samtalet om att bli ordförande i Ensamhetskommissionen, som på hemsidan skyltar med sin slogan ”Ingen ska ha ingen”. Kommissionen är ett politiskt obundet initiativ som jobbar mot ensamheten bland äldre i Sverige.

– Jag är ingen föreningsmänniska och kommer dessutom från näringslivet. Men jag blev uppringd för min förmåga att nå ut. Att vinkla till det, sitta i en tv-soffa och prata. Jag kände att om jag kan hjälpa till att göra det lite bättre för de ensamma så vill jag självklart vara med.

Ensamhet är hälsofarligt

Amelia Adamo pekar på det faktum att det är direkt hälsofarligt att vara ensam. Hennes italienska moster hade ingen när Amelias mamma dog.

– Då är det klart att hon ska ha besök minst en gång i veckan. Man gör en insats och får tillbaka. Jag har tänkt mycket på förenings-Sverige med PRO och SPF och Svenska kyrkan och stödgrupper hit och stödgrupper dit, you name it. Alla dessa volontärer som går hem till äldre, jag har trott att allt detta löste ensamhetsproblemet. Men det är inte så.

Äldre klassas som odugliga

– Till detta kommer att många är uteslutna digitalt. Man är ett klick från hela världen men har inte möjligheterna. När partnern och vännerna dör, och barnen flyttar, så blir du deppad, initiativlös och den enda som kommer hem till dig är hemtjänsten. Och de har bråttom. Så vi jobbar med att själsliga sår ska uppgraderas i Sverige och att det sociala också måste få plats. Allt kokar ner till någon slags värdelöshet och att äldre snabbt klassas som odugliga.

Är det därför det skämtas ”skjut mig om jag hamnar i äldrevården”?

– Ja, det finns ju en sanning i det. Om du är frisk och besöker ett äldreboende känner du att ”där vill jag aldrig hamna”. Och då är det lätt säga ”skjut mig innan”. Det har jag också sagt när jag hälsat på min mamma och min moster. Mamma tyckte till och med att jag skulle kväva henne med kudden. ”Jag vill dö”, sa hon. Jag svarade att jag kunde hjälpa henne med allt men inte med det.

Åldersföraktet gör att äldre inte räknas 

Vad beror åldersförakt på?

– I grunden är det att de egenskaper vi har inte riktigt räknas. Det ska vara ungt, fräscht, nytt, energiskt och fartigt. De humanistiska värderingarna av en människa får inte riktigt vara med. Du är en sån där leopardkärring, eller vad de nu kan tycka om mig. När jag startade Magasin M hade vi diskussioner om att bara man kom in i en affär så tittade den unga expediten bort. Man smutsade ner affären när man kom där med sin ålder. Men trots rost i knäna och silver i håret så finns kanske lite guld i plånboken.

Text: Harry Amster

Foto: Emma-Sofia Olsson

Intervjun genomfördes våren 2021.