Brottsförebyggande arbete för barn och unga

Våld

MFD har sammanställt kunskap om den ökade risken för barn och unga med neuropsykiatriska eller intellektuella funktionsnedsättningar att dras in i normbrytande beteende och kriminalitet.

När barn och unga begår normbrytande eller kriminella handlingar har det sällan en enda orsak. Det handlar om ett samspel mellan olika faktorer där en funktionsnedsättning kan vara en. Andra riskfaktorer är psykisk ohälsa, problematiska kompisrelationer, föräldrars svårigheter och bristande skolprestationer.

Riskfaktorer i samband med en funktionsnedsättning uppstår när ett barn möter en miljö som inte är tillgänglig och innehåller olika hinder.

Hinder och riskfaktorer

Ju fler hinder och riskfaktorer som finns hos barnet, i familjen och närmiljön, desto större är risken att barnet utvecklar normbrytande beteende.

Ett exempel kan vara ett barn som på grund av sin funktionsnedsättning har svårt med impulskontroll och koncentration. Det kan leda till konflikter i familjen om föräldrarna har svårt att möta barnets svårigheter.

Det kan också leda till att det är svårt för barnet att hänga med i skolan, om skolan inte anpassar undervisningen efter barnets behov. Konsekvensen kan bli bristande skolprestationer och att eleven tappar motivationen.

Det kan i sin tur leda till att barnet börjar skolka och till ytterligare problem hemma. När relationen med familjen försämras kan barnet söka sig bort hemifrån, börja umgås med fel personer och testa alkohol eller droger. 

Anpassade insatser nödvändigt

För att förhindra att barn och unga med funktionsnedsättning hamnar i kriminalitet behöver deras olika förutsättningar och behov tas med i allt brottsförebyggande arbete. Kommuner och andra aktörer måste anpassa sina insatser och hitta nya lösningar för att ge rätt stöd.