Effektivare kontaktförbuds-lagstiftning – utökat skydd för utsatta personer

Utredningen om en effektivare kontaktförbudslagstiftning är en viktig del i ett kommande arbete med att bättre förebygga och ge skydd till främst kvinnor och barn som är utsatta för våld och andra kränkningar i nära relationer.

Myndigheten för delaktighet, MFD, noterar att det av utredningsdirektiven framgick att arbetet skulle beakta den utsatthet som kan finnas hos personer med funktionsnedsättning. MFD noterar också att myndigheten inte finns med på listan över remissinstanser. Eftersom våldsutövande bland personer med- funktionsnedsättning utgör en kunskapslucka som behöver uppmärksammas, 
väljer MFD att inkomma med ett svar på ovan rubricerad remiss.

Myndighetens synpunkter

Myndigheten för delaktighet instämmer med utredningens bedömning om att lagen om kontaktförbud kan förstärkas för att på ett bättre sätt förhålla sig till lagens syfte att förebygga och förhindra brott samt att det finns behov av att stärka lagens brottspreventiva funktion genom att utöka möjligheterna att meddela kontaktförbud. MFD instämmer även i att lagstiftningen på ett tydligare sätt behöver ge utrymme för nyanserade riskbedömningar. Flera av de förslag som 
utredningen lägger syftar till att uppnå just detta, både de förslag som rör ändringar av lagstiftningen i sig och de förslag som handlar om att kombinera ett kontaktförbud med andra skyddande åtgärder.

MFD vill i det följande göra några viktiga medskick inför det fortsatta arbetet inom området. Det bristande kunskapsläget inom området våldsutövande och funktionsnedsättning gör det svårt att bedöma effekterna av de förslag utredningen lägger. Det är dock MFD:s uppfattning att kunskapsläget när det gäller våldsutövande och funktionsnedsättning idag är mycket bristfälligt. I ljuset av denna kunskapslucka kan några förslag särskilt belysas, där det är rimligt att anta 
att den kunskapsbrist som finns om våldsutövande och funktionsnedsättning kan komma att påverka utfallet av förslagen.

Låg kunskap om våldsutövande och funktionsnedsättning

Utredningen konstaterar att studier visar att vissa personliga faktorer kan öka risken för våldsutövande. Exempel på sådana faktorer är psykisk sjukdom, allvarliga psykiatriska störningar och missbruk. MFD vill här understryka att kunskapsläget vad gäller våldsutövande och funktionsnedsättning idag är mycket lågt. MFD har vid flera tillfällen påpekat att bristen på kunskap inom området riskerar att leda till ett sämre förebyggande arbete samt att färre våldsutövare 
upptäcks och hanteras.Även om det sällan finns en enskild riskfaktor som förklarar varför vissa individer utövar våld, eller varför våld är mer vanligt förekommande i vissa sammanhang än i andra, är det viktigt att alla riskfaktorer blir allsidigt belysta. Orsakerna till våld finns i komplexa samband mellan riskfaktorer hos individer, i relationer samt i olika livsmiljöer, sociala och kulturella sammanhang. 
Det finns idag inga svenska prevalensstudier som kan säga något om förekomsten av våldsutövande bland personer som lever med en funktionsnedsättning. Inte heller föräldraundersökningar om att bruka våld redovisar funktionsnedsättning hos en förälder, utan endast funktionsnedsättning hos barnet ( Stiftlelsen Allmänna Barnhuset (2023) Föräldraskap, våld och stöd – En nationell kartläggning.). Inte heller elevundersökningar som innehåller frågor om våldsutövande, till exempel Skolundersökning om brott, SUB, går att bryta på funktionsnedsättning. SUB görs inte heller i de anpassade skolformerna. 

Det finns dock internationella studier som undersökt sambandet mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och våld i nära relationer. Trots att dessa indikerar att en neuropsykiatrisk diagnos kan öka risken för våldsutövande, har dessa studier metodologiska utmaningar, bland annat i att se hur miljömässiga faktorer inverkar på studien. (Rates of Intimate Partner Violence Perpetration and Victimization Among Adults With ADHD, sagespub.com)

Internationell forskning konstaterar också att personer med intellektuell funktionsnedsättning är underrepresenterade inom forskning om våld i nära relation, samt att våldsutövande och intellektuell funktionsnedsättning är än mer underbeforskat än våldsutsatthet och intellektuell funktionsnedsättning. (Perpetrators of domestic violence abuse within Intellectual Disability services: A hidden population? wiley.com)

MFD vill i det följande lämnar några exempel på hur kunskapsluckorna inom området riskerar att påverka utfallet för personer med funktionsnedsättning av de förslag som utredningen lägger fram.

1. Exemplifieringen i lagtexten avseende de omständigheter som ska beaktas särskilt vid bedömningen av om det föreligger en sådan risk som kan läggas till grund för ett kontaktförbud ska utökas Utredningen skriver att psykisk sjukdom, allvarliga psykiatriska störningar samt missbruk hos den som ett kontaktbud avses gälla mot, utgör exempel på omständigheter som i vissa fall kan öka risken för övergrepp mot den som förbudet avses skydda och därför kan vägas in i riskbedömningen. MFD menar att eftersom kunskapsläget kring hur de faktorer som utredningen tar upp (psykisk sjukdom och allvarliga psykiska störningar) men även kring andra funktionsnedsättningar såsom neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättning, är så bristfällig, är det svårt att veta hur dessa nedsättningar påverkar risken för våldsutövande och för återfallande i våldsutövande. För att sådana omständigheter inte ska kunna innebära en rättsosäkerhet för personer med vissa funktionsnedsättningar, krävs mer kunskap och forskning inom området. Ett ensidigt fokus på allvarliga psykiatriska tillstånd riskerar dessutom att leda till felaktiga riskbedömningar för våldsutövare med andra funktionsnedsättningar.
2. Skyldighet för Polismyndigheten att vidta individuella skyddsbedömningar. Utredningen föreslår en skyldighet för Polismyndigheten att vidta individuella skyddsbedömningar. MFD vill här framhålla att myndighetens tidigare arbete med att kartlägga kunskap hos samhällsaktörerna om våld mot personer med funktionsnedsättning har visat att kunskapen om våld och funktionsnedsättning generellt är mycket låg i Polismyndigheten. ( MFD 2023 Att förebygga och bekämpa våld mot personer med funktionsnedsättning mfd.se) För att kunna göra en individuell riskbedömning krävs inte bara kunskap om de faktorer som utredningen pekar ut (psykisk sjukdom och allvarliga psykiska störningar) utan även om andra funktionsnedsättningar såsom neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar. Det kräver också riskbedömningsinstrument som är utformade efter olika funktionsförmåga, något som MFD upplever idag saknas.
3. En kontaktperson ska utses för skyddspersonen och förbudspersonenUtredningen föreslår också att tydliggöra Polismyndighetens ansvar för att utse en kontaktperson när ett beslut om kontaktförbud har meddelats. Även här vill MFD påpeka den låga nivån av kunskap kring funktionsnedsättningar som finns i Polismyndigheten. Detta riskerar till att göra kontaktpersonuppdraget verkningslöst för personer med funktionsnedsättning, om inte kontaktpersonen har kunskap och kompetens att bedöma risk relaterat till utövarens funktionsnedsättning. Det riskerar även att få diskriminerande effekt om en utövare döms hårdare på grund av okunskap kring funktionsnedsättningen som en riskfaktor för återfall.