Ny rapport om krisberedskap

MFD har kartlagt hur kommuner säkerställer att personer med funktionsnedsättning får den hjälp och det stöd de behöver vid en kris- eller krigssituation.

Kartläggningen visar på utmaningar och brister när det gäller krisberedskapen. Till exempel behöver kommuner bli bättre på systematisk planering för att inkludera personer med funktionsnedsättning i sin krisberedskap.

Ett annat förbättringsområde är att aktivt involvera funktionshindersorganisationer i krisberedskapen för att skaffa sig värdefull kunskap och insikter om personer med funktionsnedsättnings specifika behov och förutsättningar.

– Det finns en vilja hos kommuner att inkludera alla människors behov och förutsättningar i sin krisberedskap och många efterfrågar ett stöd för att kunna bidra till detta, säger Pernilla Börjesson, avdelningschef på MFD.

Samarbete och kunskap 

Något som bidrar till en inkluderande krisberedskap är när beredskapsansvariga har god kunskap om funktionshindersfrågor och förstår vilka behov personer med funktionsnedsättning har.

Samtidigt är det viktigt att de som arbetar med funktionshindersfrågor har insikt i krisberedskap. Ett samarbete mellan dessa grupper inom kommunen och ömsesidig förståelse för varandras expertområden underlättar och förbättrar krisberedskapen. 

Beredskap för dem utan stödinsatser

Det är också viktigt att kommunerna i sin krisberedskap inte bara fokuserar på dem som redan får stöd enligt LSS eller socialtjänstlagen.

Många personer med funktionsnedsättning klarar sig bra i vardagen utan särskilda insatser från samhället, men kan drabbas hårt vid kriser. Kommunerna behöver därför ha rutiner för att identifiera behoven hos personer med funktionsnedsättning som har eget boende utan kommunala insatser.

Mer än fysisk tillgänglighet

I krisberedskapsarbetet är det nödvändigt att inte bara fokusera på fysiska funktionsnedsättningar, som begränsad rörlighet eller nedsatt syn och hörsel.

Det är lika viktigt att ta hänsyn till personer som lever med en minnessjukdom, en ångestsjukdom eller som av andra skäl har svårt att ta till sig och tillämpa information och instruktioner.

– Genom att planera utifrån allas förutsättningar kan vi förebygga hinder och säkerställa att hjälpen når alla snabbt och effektivt när en kris inträffar. Detta skapar en mer rättvis och inkluderande beredskap, säger Pernilla Börjesson.