Förebyggande arbete handlar både om våldsutsatthet och våldsutövande. Det innebär att personer inte ska bli utsatta för våld och att ingen ska utsätta någon annan för våld.

För att förebygga våld mot personer med funktionsnedsättning krävs ett utvecklat, utökat, långsiktigt och systematiskt arbete hos kommuner, regioner och myndigheter.

Det handlar om att förebygga alla typer av våld, både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, men också hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

Förebyggande insatser

Här är exempel på åtgärder som man kan använda för att förebygga våld:

• Att i förvaltningar ha personer som utbildar och handleder personalgrupper kring våld och våldsutsatthet.
• Att använda sig av lågaffektivt bemötande som metod för att förebygga tvångs- och begränsningsåtgärder i exempelvis LSS-boenden. Metoden kan fungera lugnande i utmanande och akuta situationer mellan brukare och personal.   
• Att utnyttja programmet Viktig Intressant Person (VIP) som används i kommuner och som består av gruppträffar där personer med intellektuella funktionsnedsättningar pratar om känslor, relationer och rättigheter. Många vet inte vad vad samtycke är eller att de har rätt att säga nej och stopp till olika handlingar.
• Att löpande samtala om sexualitet, samtycke och relationer i till exempel särskilda boenden och dagliga verksamheter.
• Att erbjuda ett föräldraskapsstöd som är utformat efter föräldrars och familjers förutsättningar för att förebygga att våld uppstår inom familjen.

Skolan har en viktig roll

Skolan, anpassad skola och specialskola, har också en viktig roll, både att förebygga att våld, mobbning och trakasserier uppstår i skolmiljön men också att rusta eleverna med kunskaper och insikter om sexualitet, samtycke och relationer.

Skolverket har tagit fram ett stöd till lärare i grundskolan, gymnasiet och anpassad skola. 

Sexualitet, samtycke och relationer på Skolverkets webbplats

Att fråga om och upptäcka våld

Yrkesverksamma i olika verksamheter behöver kunna känna igen tecken på att någon är utsatt för våld och ställa frågor om det. Ofta söker våldsutsatta vård, omsorg eller någon annan insats som inte har med våldsutsattheten att göra.

En person som är utsatt kan ha svårt att se sig själv som våldsutsatt. Man kanske inte vet vad samtycke är och att man har möjlighet att säga nej och stopp till olika handlingar.

Det kan också vara svårt att börja berätta om sin utsatthet och känna till var det går att söka stöd och hjälp. Ibland finns heller inte tillgänglig information om var man kan vända sig, till exempel på teckenspråk.

För att yrkesverksamma ska kunna ställa frågor och upptäcka att en person med funktionsnedsättning är eller har varit utsatt för våld behöver de kunskap.

Här några exempel:

• Kunskap om olika funktionsnedsättningar, till exempel intellektuella, neuropsykiatriska och kognitiva funktionsnedsättningar.
• Kunskap om att använda Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, för att kommunicera med personer som exempelvis behöver bildstöd eller teckenstöd.

Socialstyrelsens utbildning AKK som kommunikationsstöd på Socialstyrelsens webbplats

• Handlingsplaner, rutiner och frågeformulär som synliggör och tar hänsyn till den särskilda sårbarhet som kan finnas bland personer med funktionsnedsättning. Det kan till exempel handla om att ställa frågor om funktionshindersrelaterat våld.
• Bildstöd med enkel text och bilder för att ha samtal om våld när man misstänker att någon blivit utsatt för våld eller kränkning.

Västra Götalands bildstöd på Västra Götalandregiones webbplats

Samverkan för bättre stöd

Eftersom våldsutsatthet är ett komplext problem är samverkan mellan olika aktörer och verksamheter ofta nyckeln till att kunna ge bra stöd till dem som utsätts.

Det kan exempelvis handla om samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården och mellan förvaltningar och insatser i kommuner. Det kan också handla om samverkan med polisen.

Samverkan kan också bidra till att sprida kompetens och öka kunskapen hos personalen.

Exempel på samverkan

Här några exempel på hur samverkan kan se ut:  

• Möjlighet för funktionsstödsförvaltning och insatspersonal i LSS att ta kontakt med en enhet inom socialtjänsten som specialiserar sig på att utreda våldsärenden.
• Regionala kompetensteam som ger stöd och vägledning till kommuner i frågor relaterat till våld, som hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i nära relationer.
• Nyckelpersoner som arbetar inom exempelvis äldreomsorgen och omsorgsförvaltningen som fångar upp behov av utbildning och extra stöd inom personalgrupperna.

Tillgängliga stödinsatser

Målsättningen är att kommunernas skydds- och stödarbete ska vara tillgängliga för alla. Men de insatser som finns är inte alltid tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Exempelvis behöver skyddade boenden vara fysiskt tillgängliga och stödinsatser anpassade efter en persons förutsättningar. Det finns organisationer som specialiserat på insatser för personer med vissa funktionsnedsättningar.

Exempel på organisationer

Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk, NKJT, har stödverksamhet för döva, hörselskadade och dövblinda kvinnor och unga tjejer samt icke binära.

Kvinnorna får stöd och hjälp direkt på svenskt teckenspråk, taktilt teckenspråk och internationella tecken samt skriven svenska. Stödet erbjuds av kvinnor som själva har erfarenhet att leva som döv eller har hörselskada eller dövblindhet.

Nationella kvinnojourens webbplats

Tjejers rätt i samhället, TRIS, möter individer, vuxna, unga och barn som utsätts för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat förtryck och våld.

TRIS har även särskild kompetens i att möta ungdomar som har en intellektuell funktionsnedsättning. TRIS driver också en nationell jourtelefon för yrkesverksamma som i sina yrkesroller möter personer som utsätts för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck.   

TRIS:s webbplats