Fram till början på 2000-talet fanns det statliga institutioner i Sverige där personer med funktionsnedsättning låstes in, utsattes för vanvård och fråntogs sina rättigheter. Idag är slutna institutioner för vård och förvaring av personer med funktionsnedsättning förbjudna i Sverige.

Eftersom en del synsätt, attityder och begränsande normer tar tid att förändra är det viktigt att samhället fortsätter belysa frågan.

Institutioner för personer med funktionsnedsättning

Hur samhället har sett på människor med funktionsnedsättning har varit nära kopplat till bemötande och inkludering genom historien.

• Många institutioner startade under 1800-talet, när Sverige industrialiserades och många människor flyttade från landsbygden till städerna för att arbeta i fabriker. Personer med funktionsnedsättning skulle antingen få utbildning och uppfostran för att klara sig själva i samhället, eller skyddas från samhället genom att sättas på institution. 
• Under 1900-talet fortsatte denna utveckling. Staten tog mer kontroll över vården och därmed livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Det tillkom flera lagar som begränsade livet för personer med funktionsnedsättning. Dessa ledde exempelvis till tvångssteriliseringar och inlåsning på institutioner. Syftet med institutionerna blev också att skydda samhället från personer som inte ansågs tillhöra tidens rådande norm.
• Mot slutet av 1900-talet ändrades samhällets syn på personer med funktionsnedsättning och staten stängde institutionerna. Svenska och internationella lagar togs fram för att säkra varje människas lika värde och rätt till omsorg och självständighet.
• 1994 kom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS är en rättighetslag som syftar till att främja jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Arbetet för jämlikhet och delaktighet är pågående och alla offentliga aktörer kan bidra.

Livet på institution

Många personer med funktionsnedsättning vittnar om vanvård och övergrepp på institutioner. De berättar om hur de betraktades som ett "problem" som skulle gömmas undan från resten av samhället.

Dessa röster visar på vikten av att kunna bestämma över sitt eget liv.

Åsa Strahlemo om institutioner

Åsa bodde på institution och sjukhus som barn. I filmen berättar hon om hur livet kunde se ut på institutioner för personer med funktionsnedsättning.