Helena Bjarnegård är landets första riksarkitekt och är även ordförande i Rådet för hållbara städer. Som riksarkitekt på Boverket leder och samordnar hon frågor om arkitektur och gestaltad livsmiljö nationellt och ska vara ett stöd i arbetet för hållbar stadsutveckling för offentliga organisationer.

– Det finns ett riksdagsbeslut att arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer där alla ges förutsättningar att påverka utvecklingen, säger Helena Bjarnegård. Det är kärnan i mitt uppdrag, att arbeta för att arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart samhälle där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.

Rådet för hållbara städer, där det ingår 11 statliga myndigheter samt representanter för kommuner, regioner och länsstyrelser, ska fram till 2022 stötta kommunerna i arbetet med nå mål 11 i Agenda 2030, det vill säga att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.

Behövs samverkan

– För att bygga ett hållbart och jämlikt samhälle krävs det att vi har tydliga gemensamma mål och att myndigheterna verkligen arbetar tillsammans, säger Helena Bjarnegård. Vår uppgift på nationell nivå är att stödja och vägleda i arbetet för att komma dit – sedan är det kommunerna och näringslivet som ska göra jobbet och utveckla de fysiska miljöerna.

I ett jämställt samhälle är tillgänglighetsfrågorna centrala både i den fysiska planeringen och i förvaltningen av den offentliga miljön.

– Platsen ska vara fysiskt tillgänglig, vara ändamålsenlig och även kunna upplevas som berikande ur många olika perspektiv av personer med olika förmågor. Det är viktigt att både det fysiska och sinnliga förstärker varandra, exempelvis i skolor och andra gemensamma miljöer.

Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.

Tillgängligheten central

Tillgänglighet är en viktig del i begreppet social hållbarhet och måste finnas med i alla delar av plan- och byggprocessen, framhåller Helena Bjarnegård.

– Det gäller också att involvera användare så att vi får in flera olika erfarenheter och perspektiv i planeringen och utvecklingen. Miljöerna vi skapar i dag ska ju stå i 100 år eller mer och då måste vi tänka långsiktigt med en dialog och delaktighet som ger en mångfald av perspektiv även under förvaltningsfasen.

Utbildningar och vägledningar

Rådet för hållbara städer tar fram sprider kunskap och tar fram och vägledningar för hur man kan arbeta med universell utformning av platser och miljöer för att öka tillgängligheten och användbarheten.

– Det kan handla om hur klassrum kan byggas för kunna erbjuda lugn och ro för de elever som behöver det, hur entrén till skolan kan utformas för att upplevas som välkomnande eller hur miljön kan utformas för att man lätt ska kunna röra sig och orientera sig.

Ett bra exempel på universell utformning är Trädgårdsföreningens lekplats i Göteborg, tycker Helena Bjarnegård.

– När lekplatsen planerades tog man in specialister på funktionsvariationer och landskapsarkitektur.Resultatet har blivit en spännande och välkomnande miljö där det är lätt att ta sig fram med rullstol, där det används olika taktila material som ger berikande upplevelser även om man har svårt att se och där man kan röra sig mellan lekplatsens olika rum så att barn som behöver lite mer lugn och ro också kan hitta platser där de trivs och känner sig trygga.

Text: Sven-E Lindberg